21 Februari
Ni behöver absolut inte läsa detta inlägget, mest för mitt behov...
Jag känner att jag börjar simma neråt nu, att jag snart stöter i botten. Jag har aldrig i mitt liv känt mig såhär äcklig, börjar böla när jag kollar mig i spegeln och när jag bara ser mina armar som är håriga och täckta med leverfläckar. Jag vill bara att allt ska försvinna, att jag ska gå ner och att alla mina leverfläckar och mina mulliga kinder ska försvinna. Jag vet att det inte blir bättre av att mamma och pappa tjatar om mitt utséende varje dag, men jag börjar vänja mig nu.
Jag känner mig otroligt negativ och det känns som om jag inte kan bli positiv längre. Jag gör egna ordspråk, men kan inte ens leva upp till dom. "Livet är vad du gör det till", börjat tappa tron på detta nu.
Samma med att folk jämt och ständigt säger "Var glad att du är singel, det är bara jobbigt med killar". Men nej, FATTA att ni får i alla fall en chans att få kärleken. Jag har väntat på denna chansen hur länge som helst, ju längre jag väntar desto längre ifrån känns chansen. Allt känns liksom hopplöst.
Jag känner att jag börjar simma neråt nu, att jag snart stöter i botten. Jag har aldrig i mitt liv känt mig såhär äcklig, börjar böla när jag kollar mig i spegeln och när jag bara ser mina armar som är håriga och täckta med leverfläckar. Jag vill bara att allt ska försvinna, att jag ska gå ner och att alla mina leverfläckar och mina mulliga kinder ska försvinna. Jag vet att det inte blir bättre av att mamma och pappa tjatar om mitt utséende varje dag, men jag börjar vänja mig nu.
Jag känner mig otroligt negativ och det känns som om jag inte kan bli positiv längre. Jag gör egna ordspråk, men kan inte ens leva upp till dom. "Livet är vad du gör det till", börjat tappa tron på detta nu.
Samma med att folk jämt och ständigt säger "Var glad att du är singel, det är bara jobbigt med killar". Men nej, FATTA att ni får i alla fall en chans att få kärleken. Jag har väntat på denna chansen hur länge som helst, ju längre jag väntar desto längre ifrån känns chansen. Allt känns liksom hopplöst.
Kommentarer
Postat av: Lou
Svar: Fy fan vad lågt! Jag blir seriöst sjukt arg. Så säger man bara inte, inte till sin dotter, inte till sin syster. Inte till någon i sin familj överhuvudtaget! Även om du har pratar med dem innan och det inte hjälpte kanske du måste göra det igen. Liksom kritisera dem för deras dåliga beteende. Åh, dem borde få smaka på sin egen skit och lära sig något utav det!
Trackback
