Mattetilda

Sommarlov, vad fan är det egentligen? När man var liten var det alltid så att man såg fram emot något på lovet, som till exempel en resa eller något annat kul man skulle göra. Jag har inte något att se fram emot längre, inte något alls. Har inte några planer, och i slutändan blir det alltid så att det blir inget. Innan tänkte man så "Jo, men vi kommer hitta på något", bla hit och bla dit. Men det blir aldrig av. Nu tänker ni säkert att jag deppar ihop för att jag är pank, men så är inte läget. Förra sommarlovet var likadant, utom då när mamma hade beställt resan till Mallorca, men i år blir det inget sånt. Vi har inte råd att åka på semester längre. Dessutom så sparar mamma och pappa till Thailand igen, dom ska dit år 2010, så det kommer aldrig bli någon mer semester på det hållet. Måste tjäna ihop pengar till det själv och det kan jag inte just nu. Nej, men livet det suger just nu, som fan. Det finns inget och göra. Det enda som jag har att se fram emot är alla jävla tv-program och sånt, hur patetiskt är inte det? Jag visste att detta sommarlovet skulle göra mig tv-beroende, det är så sant som det är sagt.

Fredag den trettonde idag, det märks. Jag vaknade och somnade om imorse, sen ville mamma komma in och noppa sin ögonbryn här för ljuset är bättre än på toan. Gick ner i köket och gjorde min frukost. Sen började jag städa och det gick väl relativt bra tills det att jag får kvasten i huvudet, haha. Nej, men det är inte sakerna som händer som får mig att känna att det är fredag den trettonde (egentligen är jag ingen människa som tror på skrock, men jag låtsas). Utan det  är känslorna jag har. Det känns som jag inte har något hopp längre, jag känner mig hopplös och allt som lovas omkring mig känns som tomma ord. Något att trösta med, men inget som blir fysiskt. Nu talar jag i gåtor, men skitsamma, var spelar det för roll?

Utvärdering = Sommarlov suger till en stor del.