Tillbaka
Nu var det närmare två veckor sedan jag skrev något, utom för en vecka sen då jag skrev något litet. Mycket har hänt sedan dess, men orkar inte skriva in i minsta detalj om vad. Jag vet bara att jag känner mig hopplös och patetisk, jag har blivit beroende. Jag har blivit beroende av något jag inte kan få, igen. Jag, Matilda Persson, har nämligen gått och blivit kär i Neil Patrick Harris. För er som inte vet, han som spelar Barney i How I Met Your Mother (HIMYM), hur patetiskt är inte det? Dessutom är han bög men en maskulin sådan. Det är jobbigt att människan är så långt borta och jag vet att jag inte kommer få träffa honom, allt har liksom en såndär Daniel-känsla över det. Fattar inte hur jag kunder överleva i så många år och känna så som jag känner nu, fattar det bara inte. Jag har redan gråtit över detta sjukt många gånger på kort tid. Nu har jag under någon veckas tid hunnit kolla på ca 65 avsnitt av HIMYM, en film med honom, alla klipp som finns med honom på youtube minst en gång, läst jävligt många artiklar om honom och andra texter. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill att det ska försvinna, men samtidigt vill jag inte det. Det är så himla jobbigt och det känns som om alla tycker jag är hur barnslig som helst, för det var när man gick i 4:an-6:an man gick och blev kär i kändisar, fan inte när man är 16 år och ska fylla 17.
Annars... Jag har fått jobb på två ställen under sommaren och om allt går enligt planerna ska jag nog kunna tjäna ihop minst 10 papp. Det är skönt, hade tänkt spara en del till vår London-resa, hoppas ju verkligen att det blir av och inte bara är tomt snack. Vi satt och planerade lite i dag i skolan, kollade flyg, boende och utflykter och sånt grejs. Sen var det dags för musik-redovisningen, gick totalt urkasst. Jag kan alltså inte sjunga, jag lovar, då vill man inte sjunga. Jag skäms till och med över att ringa viktiga samtal och t.o.m. ibland till kompisar pga av min röst. Hur ska man då lyckas sjunga en helt låt och spela gitarr samtidigt? Nej tack!
Nu ska jag nog kolla på Flugornas Herre, skulle egentligen läst ut boken till onsdag förra veckan, men allt har gjort att vi inte gör det förrän på onsdag denna veckan. Men orkar inte läsa, så kollar på filmen istället!
Annars... Jag har fått jobb på två ställen under sommaren och om allt går enligt planerna ska jag nog kunna tjäna ihop minst 10 papp. Det är skönt, hade tänkt spara en del till vår London-resa, hoppas ju verkligen att det blir av och inte bara är tomt snack. Vi satt och planerade lite i dag i skolan, kollade flyg, boende och utflykter och sånt grejs. Sen var det dags för musik-redovisningen, gick totalt urkasst. Jag kan alltså inte sjunga, jag lovar, då vill man inte sjunga. Jag skäms till och med över att ringa viktiga samtal och t.o.m. ibland till kompisar pga av min röst. Hur ska man då lyckas sjunga en helt låt och spela gitarr samtidigt? Nej tack!
Nu ska jag nog kolla på Flugornas Herre, skulle egentligen läst ut boken till onsdag förra veckan, men allt har gjort att vi inte gör det förrän på onsdag denna veckan. Men orkar inte läsa, så kollar på filmen istället!
Kommentarer
Postat av: Lou
Gumman, jag vet hur det där känns. Det verkar vara en extrem Daniel-känsla över det. Det bästa kanske är att helt enkelt bara sluta med allt som har med honom att göra? Hur gjorde du med Daniel, för nu är det ju långt ifrån så extremt? :)
Postat av: Lou
Det känns lite så för mig med Peppe också. Jag måste komma över det jobbiga för att kunna gå vidare och allting tar ju sin tid, men man önskar att det kunde gå över bara så där. Jag kommer alltid undra varför det blir så här. Det är sjukt jobbigt.
Puss på dig, jag ska nanna nu. Jag finns här för dig i alla fall, vad det än gäller. (L)
Trackback
